Individuell prissättning

Wednesday, 13 October, 2010 - 
Taggar:

Jag arbetar i en butik som säljer möbler.

En dag kommer en kvinna in och säger irriterar att bordet hon vill köpa kostar mer nu än förra gången hon tittade på det. Jag förklarar att vi hade ett kampanj-pris på bordet tidigare men att det erbjudandet gick söndagen innan, varpå kunden svarar:
-Men jag hade ju ingen bil då!

/-Jenny-

Att larma eller vara larmad..

Monday, 11 October, 2010 - 
Taggar:

Jag jobbar i en butik som är del av en stor svensk klädkedja. Vi får så klart många “intressanta” kunder.
Min kollega står i kassan och servar en man som vill köpa en jacka han har hängt undan. Min kollega tar betalt och larmar av plagget – ett larm består av två delar, en sida med en nål, och andra sidan med magnet som nålen sticks in i. Det blir alltid en litet hål, som dock går igen relativt snabbt, annars hade vi ju inte larmat plaggen. Men karlen får syn på det miniskula hålet och påbörjar en intressant tirad;

“Det är ju hål!”
“Det försvinner snart”, säger kollegan.
“Klart det inte gör, det är ju ett HÅL! Det där var rätt pundigt av dej, att sticka hål i plagget innan kunden har köpt det! Det får ni ju göra efteråt!”
Min kollega bara stirrar på honom.
“Ja, det är väl ändå rätt pinsamt av dej, tycker du inte det?!”

Sen vänder han och stormar ut. Dock med jackan i behåll.
Efteråt tog vi oss en funderare…Det är ju mycket smartare att larma plagg EFTER att kunden har köpt det ju…

/Dekoratören

Det ska ändå blandas i magen

Monday, 6 September, 2010 - 
Taggar:

Jag jobbar i en liten matbutik och idag när jag satt i kassan var det två kvinnor i 25-30 års-åldern som köpte en flaska vatten och en flaska med Fun Light-saft.

När dom har betalat öppnar den ena kvinnan flaskan med Fun Light och dricker ur den, men börjar spotta och fräsa och frågar: “Vad f-n är det för rävgift ni säljer egentligen!?”

/Sissin

“Jag ska ändå inte prata med den!”

Monday, 30 August, 2010 - 
Taggar:

Jag jobbade tidigare med butiksdemo. En långhelg skulle jag stå i en liten butik i Vingåker och dema frukt. Hade ett litet bord med uppskuren frukt på några tallrikar. Ricos äpplen och päron var temat den här gången. Folk kom och provsmakade, frågade lite och var glada och trevliga.
Alla utom en.
Det kom en äldre krokryggad dam in, hon ställde sej vid bordet och tog en äppelklyfta och väste surt:

– Är den här god!?
– Alla har olika smak, sa jag med ett leende, därför får man provsmaka.
– Har du ett papper jag kan spotta i, gurglade hon surt och rullade omkring den trasiga äppelbiten och löständerna med öppen mun.
Jag kände mej som ett allmänt frågetecken men gav henne ett papper.
Hon spottade och fräste i pappret och satte det bredvid en tallrik på bordet. Folk såg det och passerade förbi med en rynkad näsa och ruskade på huvudet. Hon tog en päronbit, och det var samma procedur…
– Ja, vad heter det här päronet då, sa hon.
– Det heter Conference, sa jag. Det fick sitt namn efter en päronkonferens i London.
– Det kan det väl inte göra, skrek hon ilsket. Man kan väl inte döpa päron till conference heller! Och för den delen vill inte jag ha utländsk frukt, den är giftig, den besprutas med massor av gift! Jag ska ha svensk frukt!
Folk stod med ögonen stora bakom hyllorna och smygstirrade åt denna fina tragikomiska situation.
Damen vred sej runt hörnet med sin krökta rygg och gick mot den stora fruktdisken.
Häxa, tänkte jag.
Hon plockar till min stora förvåning upp en klase bananer och lägger i sin korg…
Jag kunde bara inte hålla mej!
Jag småspringer fram till henne och säger medvetet med hög röst;

– Snälla damen, det där är bananer, dom växer inte i Sverige, dom är besprutade, väldigt giftiga.


Jag plockar ur bananklasen och sätter tillbaka den i fruktdisken, samtidigt som jag sätter hennes äckelpapper i hennes korg.
Jag har aldrig sett en så gammal dam bli så röd i ansiktet och promenera så fort ut genom butikskassorna.

/Susann