Vidöppet köp

måndag, 16 februari, 2009 - 
Taggar:

En sommardag kommer det in två medelålders kvinnor och vill reklamera ett par jeans som de sade sig ha köpt för endast 2 veckor sedan och som redan hade gått sönder.

Vi är väldigt snälla i vår butik med reklamationer och återlämningar men den här gången ville jag inte reklamera varan då jag visste att jeansen de hade köpt inte var köpta för två veckor sedan, utan snarare ett år sedan då de var fjolårets modeller och reades ut för fyrtionio kronor. Det syntes också att byxornas sömproblem inte berodde på själva jeansen så mycket som att kvinnan fortfarande övertygade sig själv om att hon hade två storlekar mindre.

När det var så uppenbart att de bara ville ha pengarna tillbaka efter ett år kunde jag inte bara stå därså jag sade lugnt:

B: När köptes dessa byxor sa du?
K: För två veckor sedan.
B: I den här butiken?
K: Ja, för två veckor sedan.
B: Har du kvittot? Det underlättar för oss se exakt när de köptes och kostnaden på dem.
K: Nej jag har inte kvittot kvar. De kostade ungefär en åttahundra.

(Till saken hör att vi i vår butik inte har dyrare jeans än fyrahundranittionio kronor och den här modellen kostar bara trehundranittionio)

B: Okej, jag säger inte att ni inte har köpt de här men jag känner tyvärr inte igen modellen alls och har fått för mig att det är fjolårets modell.
K: Nej jag köpte de här för två veckor sedan (hon pekar mot en liknande, men mörkare, modell)
B: Det där är samma modell men detta är årets version och som du ser så är det annan slitning och färg. Det lättaste vore om du försökte hitta kvittot hemma så du kan få rätt summa pengar.
K: Men jag har inte det hemma och som du ser är det sömfel på den och jag är säker på att den kostade trehundranittionio.
B: Tyvärr kan jag inte ge dig pengarna tillbaka eftersom jag inte vet hur mycket du har köpt dem för, och det högsta jag kan erbjuda är fyrtionio kronor som är de lägsta priset vi har för våra jeans på rean. Men som sagt, leta upp kvittot hemma så kan vi ordna så du får rätta summan tillbaka.

Kvinnan mumlar fram något otydligt och går därifrån med sin vännina, sur för att hon inte fick som hon ville.

/Kobra

NÖDvändigt samtal

måndag, 2 februari, 2009 - 
Taggar:

På väggen vid kassan hänger vår högtalartelefon som används för att upplysa kunder om saker eller ropa efter kollegor. Mitt i julrushen förra året så hör jag hur det klickar till i högtalartelefonen och någon krampaktigt krystar fram ”Jag har bajsat i rumpan”.

Jag tror knappt mina öron men ser sedan hur en liten unge med besvärat ansikte håller i telefonen. Det är inte ovanligt att ungar drar i telefonsladden, men att de lyckas trycka in högtalarknappen och meddela byxolyckor hör inte till vanligheterna direkt.

Ett fall och en lösning

fredag, 21 november, 2008 - 
Taggar:

I klädbutiken där jag jobbar har vi som policy att inte hänga undan plagg längre än en timme. En lördag kommer en stressad mamma fram till kassan o ber om att få hänga undan 3 trosor över dagen. När jag och min kollega säger att vi tyvärr inte får göra det blir hon tvärarg och skriker:

– Nähä! Men då gömmer jag väl dom då!, och rusar iväg.

Kvar står vi och ser ut som två fågelholkar.

Barnvakt

måndag, 3 november, 2008 - 
Taggar:

Jag står vid kassan och galgar lite kläder. Plötsligt dyker, vad jag kan tänka mig är, en mormor eller farmor upp med sitt barnbarn. Hon hälsar på mig och säger:

– Kan du larma henne här? och pekar på sitt barnbarn
– Eh, ursäkta?
– Jo, jag sa kan du larma henne? Hon rymmer så lätt och då är det ju smidigt om det piper när hon springer ut.

Efter vad jag lärt mig så har kunden alltid rätt så jag sätter ett larm i flickans jackficka. Tycker ganska länge att det hela är väldigt komiskt men inser sedan hur inskränkt hela situationen var. Måste man larma sitt barn för att man själv är så upptagen med att kolla på kläder så förstår jag faktiskt att kunden inte alltid har alla hästar i stallet, så att säga.