En trevlig ton och takt tar dig långt

Tuesday 12 August 2008
    

Blåstället är en fruktansvärt otrevlig och pratglad gammal sjöman. Jag är servitris på en restaurang han ofta frekventerar. Det här hände senast:

Jag: Hej! Vad får det lov att vara?
Blåstället: Jag tar nog fläskfilen gumman.
Jag: Visst! (lägger ut servett och bestick till honom)
Blåstället: Fan, du var ju riktigt duktig på det här med att duka upp.
Jag: Hihi, ja… Jag har ju haft hela sommaren på
mig att öva.
Blåstället: Va? Dig har jag ju aldrig sett förr! Du har ju inte jobbat här i sommar!
Jag: Joo…
Blåstället: Nähä, jag känner ALLA tjejerna här, och dig har jag aldrig sett förr.
Jag: Men… Det har du ju? Du blev ju arg sist för att jag berättade att jag är ihop med kocken när du försökte bjuda ut mig.
Blåstället: Nej, dig har jag aldrig träffat förr, gumman. Hon den där söta, Emma, jobbar inte hon idag?
Jag: Nej, hon har slutat.
Blåstället: Jaha. Ja. Det måste vara därför jag inte sett dig. Du står ju i hennes skugga så att säga.
Jag: Ja, haha.
Blåstället: Ihop med kocken? Ja, stackars jävel. Ge honom lite dricks från mig.
Jag (forcerat): Hihi.

Går muttrande därifån in till köket, pussar på min kock och förbannar fanskapet i blåställ. Fläskfilén råkade bli rätt bränd och klyftpotatisen kall.

R says:

Haha kan detta utspela sig på det lilla slottet vi har här i Märsta månne? Sofia? 😉

samhällskritikern says:

Ett sätt att se till att få dålig mat är att förolämpa de som serverar och lagar den till dig..

Hoppas filen var mycket bränd.

sebbe says:

Det är något allvarligt fel när man själv
kommer ihåg kunden men dom glömmt en…
han var nog inte helt normal haha