Hutlösa priser

Wednesday 9 July 2008
    

Jag sitter i kassan en lönefredag, och det är helt vansinnigt mycket folk. Helt plötsligt börjar mina kvitton se lite underliga ut, delar av ord och siffror är lite ljusare än de andra, men eftersom man fortfarande kan se vad det står på kvittot och köerna är evighetslånga struntar jag i att kolla vad det är som är fel.

En kvinna har precis avslutat sitt köp, summa runt 80 kronor, och har fått tillbaka växeln på sin hundralapp. Jag håller för fullt på med kunden efter henne, när hon håller fram kvittot och säger: “Nu måste det väl ha blivit något fel här? Titta så mycket jag har fått betala“. På kvittot har nämligen kronraden försvunnit, så det enda hon ser är öresraden.

90 kronor för mjölk, 76 för några äpplen, 50 för tvål, 42 för en gurka, 89 för potatisen, 50 för ett paket cigg… det är ju alldeles åt helvete för mycket! Jämt ska ni försöka lura en!” säger hon triumferande och vänder sig mot resten av kön.

Till saken hör att hon – vilket hon påpekar varje gång – ALDRIG har mer än en 100-lapp i plånboken, “av säkerhetsskäl“. Det hjälper inte att jag påpekar att hon bara gav mig en hundring, och att hon alltså inte kan ha betalt de summor hon påstår att jag har angett. Efter många om och men inser hon att jag talar sanning och ger sig iväg med ett “Ni luras jämt“.

Jag rengjorde kvittoskrivaren efter det.

Det är många som klagar på priserna, men få som byter affär. De flesta handlar där det är bekvämast.