
Denna incidenten hände för några dagar sedan. Jag jobbar i en kiosk/café på Ribban.
Kunden: Jag ska ha en kaffe. Vad kostar den? Å en kaka.
Jag: 12kr kostar kaffet och så kakan… 10kr (priset på kakan mumlade jag lite hörbart)
Kunden: Nähä du! Där räknade du fel.
Jag: Nä, för kaffet kostar tolv kronor och kakan kostar tio kronor. 12+10=22.
Kunden: Nä, för det ska jag säga dig! Jag har varit mattelärare i över trettio år! (Vid det här laget fnissar hela kön)
Jag: Okej, men tolv plus tio blir tjugotvå kronor iallafall.
Kunden: Men jag ska ha två kaffe! Å två kakor!
Jag: Jaha, men då blir det ju 44kr.
Kunden: Ja, det sa jag ju. Du räknade fel!
Jag: Hm. Okej, men vad vill du ha i kaffet då?
Kunden: Jag ska ha mjölk i den ena.
*Jag ordnar en kopp kaffe med mjölk*
Jag: Vad ska du ha i den andra då? Mjölk, socker?
Kunden: Det vet väl inte jag!
Jag: Nä, men det vet faktiskt inte jag heller.
Kunden: Jaha, men då får jag väl vara utan kaffe då!!
Sen går kunden iväg med en kaffe och två kakor. Alla gästerna i kön suckade medlidande.
/ Fenix
Kommat i rubriken är helt onödigt och fel.
"Ribban" = Ribersborgs kallbadhus/Ribersborgsstranden = Malmö
åh vad jag känner igen mig, jag är glad att jag inte jobbar i nån form av kassa längre 🙂
Är det bara jag som tycker den är rätt osammanhängande i början?
Ja och HUR ska vi kunna veta vad kunden vill ha om de inte vet det själv?? Har samma problem själv där jag jobbar, man ska HELST kunna va tankeläsare 😉
vilket jävla nöt.