Kundvård

Friday 31 October 2008
    

Det här känns ju i och för sig som en omvänd historia, där jag som kund blir “konstigt” behandlad men ändå.

Var för några år sedan på Dressman i Linköping, gick runt och kollade in sortimentet som man gör i en butik man aldrig varit i tidigare. Fram till mig kommer efter ungefär 30 sekunder en anställd tjej och säger:

Hon: Kan jag hjälpa dig med något?
Jag: Nej tack inte just nu, jag kollar bara lite.
Hon: Då får jag be dig gå ut… vi kan inte ha kunder som bara går runt och tittar!

Behöver jag tala om att jag aldrig handlat på Dressman mer ?

Mjau says:

De flesta människor kan faktiskt handla utan hjälp av personal faktiskt XD

Anna says:

Att skämta med en kund kan vara helt suveränt och givande för båda parter, men det gäller att känna av läget och kunden. Detta misslyckades uppenbarligen!

camilla says:

men hon var ju uppenbart ironisk!? är jag den ENDA som har det som första tanke? när man inte känner en person är det ju jättesvårt att veta om den är ironisk eller inte. nu var det ju inte så smart av henne att vara ironisk mot en person som hon aldrig träffat innan och speciellt i rollen som anställd, men ändå, hur kan ni INTE tro direkt att hon var ironisk?

Anna S says:

Ja idioter finns det gott om i alla yrken. Tyvärr är det ju i serviceyrkena dom märks,för det är där man blir “utsatt” för dom.

Martina says:

Men herregud, det kan inte ha varit plogat ända fram där eller! Snacka om noll känsla för service. Människan kan ju inte fått behålla jobbet särskilt länge om denna kund gått vidare med det bemötandet. Puss på er

Mary says:

#Sofia – haha, U go girl. 100-0 till dig.

Sofia says:

Språkpolisen:
Men du reagerar inte på att alla skriver Dressman när det heter Dressmann.

Micke says:

Den tjejen känner inte till ordet spontanköp… Är en trogen Dressmankund och personalen i “min” butik (jag bor inte i Linköping, gudskelov) är alltid trevlig. Aldrig några problem, ens om jag bara råkar titta in utan att köpa något.

Mary says:

#Stefan – vilken årgång är det på din ordbok, 1968?? Så du stavade fel på Dressman, jag är nog inte den enda här som trodde du ville vara fyndig.
I övrigt håller jag med dig i vad jag tror är din andemening – det är rätt drygt med språkpoliser. What’s the point liksom? Vara taskig?? Framstå som duktig?? Who knows – bara att inte ta dem i beaktning tycker jag.

Stefan says:

Till Språkpolisen, enligt min ordbok är det två j i tjejer, inte ett som du sa! Och ska du anmärka så kunde du anmärkt på att jag stavade Dressman fel också, men det såg du tydligen inte…

Loser!

Bella says:

Ja vem har sagt att man inte kan hitta något en bit längre in i butiken och utan hjälp..?? Jag har nästan aldrig vetat vad jag ska ha när jag går in i butiken, det vet man ju inte förrän man ser det 😉

Martin says:

Herregud… Jag hade nog stannat kvar bara för att jävlas tror jag. Eller så hade jag gått fram till den andra personen som arbetade, så vitt jag vet är det alltid 2 pers som arbetar samtidigt

A says:

Påminner mig om den gången jag blev utslängd ur ett antikvariat i Stockholm. Enligt föreståndaren var man tvungen att leta efter någon speciell bok för att få vara där, man kunde inte bara titta. “Jag arbetar inte så”.

Ola says:

Antikvariat på Sveavägen, kanske? Ägaren är i så fall ett legendariskt original!

Broken Haiku says:

Språkpolisen: Alltså, om de har värkar kan man nog ha lite överseende med att de är sura.

Språkpolisen says:

Stefan: Tjejer.. (ett J).. verkar (inte värkar)
Tror fan 90% av Sveriges befolkning blivit dyslektiker.

Stefan says:

Ha, ha… stressman i bålsta är lika, sura tjejjer som inte värkar vilja sälja

Ännu ett bevis på att psykologin inte är så spritt bland gemeneman.
Dessutom reagerar jag på att en person som jobbar inom butikshandel inte verkar veta vad service innebär.
Nåväl, en affär med sådan personal brukar inte bli gammal.

fölet says:

fan vad humorbefriade ni är. “- ring huvudkontoret”, “dra inte alla dressman över en kam”.
jag tycker det var en lysande kommnetar, stor humor.

Emma says:

Haha, helt otrolig tjej, hur är man funtad om man säger sådär?

Själv har jag jobbat inom restaurang i nåra år och där har vi som regel att kommer man in och sätter sig utan att beställa så blir man utslängd, men bara för att dom tar upp borden för de som faktiskt tänkt äta något. (många verkar tyvärr tro att det är nån slags fritidsgård eller vänthall till t-banan som vi delar vägg med.) Men att göra så i en butik? Bara för att man inte ville ha hjälp för tillfället betyder väl det inte att man inte vill ha hjälp senare. Eller så kanske man hade tänkt shoppa i lugn och ro, jag hade skällt ut henne.

Sofia says:

Att inte handla igen på Dressmann tycker jag bara är löjligt. Visst det där var dåligt bemötande men det var av en person i en butik.

Jag jobbar också på Dressmann och vi ber aldrig våra kunder gå bara för att de inte vill ha hjälp. Kom till oss nästa gång.

Mary says:

Dressman är en stor kedja och de har råkat anställa ett UFO på en butik. Jag skulle ringt upp ngn chefsperson och berätta om situationen så att de fick en chans att vidta åtgärder. Måste ju ha varit en ny (=provanställd) person – man kan inte bli gammal på ett jobb med den attityden. Att bara strunta i att handla på Dressman gagnar väl ingen – det märker de ju inte ens.