Sjukligt svartsjuk

Monday 7 June 2010
    

In i min butik kommer en kvinna med sin lilla dotter.

Kvinnan: Jag vill byta dom här handskarna för dom är för små. Min man har köpt dom som present till mig, men han hittar inte kvittot.
Jag: Det är ok. Jag kommer ihåg när han var här och köpte dem.
Kvinnan: DÅ SKULLE JAG GÄRNA VILJA VETA HUR DET KOMMER SIG ATT DU KÄNNER MIN MAN. VAD HAR NI FÖR AFFÄRER IHOP?!

Jag: Jag känner inte din man, skulle inte ens känna igen honom om jag mötte honom på gatan. Jag kommer ihåg det för han hade er lilla vackra dotter med sig när han köpte din present, precis som du har idag. Ett så långt och vackert hår har jag aldrig tidigare sett på en sån liten tjej…

Kvinnan tystnade och fick byta sina handskar.

/ullabella

annis says:

Haha, bra reagerat! Där fick hon så hon teg!

Linda says:

Hemskt! Vilket äktenskap att leva i… Men hon kanske hade erfarit sen tidigare att han inte var att lita på. Vem vet, män med makt har en tendens att dra gold diggers till sig. Tack för kul läsning iaf! 🙂

ullabella says:

Ja du Linda, det värsta var att jag hade inte bott så länge på orten och kände inte så många, men senare fick jag veta att hennes man hade ett officiellt jobb och var känd av dom flesta, vilket gjorde saken värre, det hade inte varit konstigt om jag kännt igen honom, så hon var nog mer än sjukligt svartsjuk.

Linda says:

Då är det säkert din händelse som florerar men att den har ändrats lite när den har gått från mun till mun. Kul är den iaf! Snacka om svartsjuk kvinna!(Och säkert stackars man)

Jag utgår alltid från att saker är sanna här men man ska alltid vara lite på sin vakt när man läser saker på internet, oavsett sida. Din historia hade jag hört förut och därmed drog jag öronen åt mig. Folk är så barnsliga att de hittar på grejer till sådana här sidor för att få uppmärksamhet. Roligt att denna var sann iaf!

ullabella says:

Då finns det många svartsjuka kvinnor i Sverige måste jag säga, för det här är faktiskt sant, det utspelade sig i början av 80- talet i min butik i Årjäng. Om nån har hört talas om det, för jag har berättat det för många och gjort en ny historia av det lär vara osagt, men i originalet som jag upplevde så hade tjejen det ljuvaste hår nån kan ha som 5-åring. Tror du att folk är så barnsliga att dom hittar på historier till denna sida, då är ju poängen helt borta!

Linda says:

Fast den här historien har jag hört förut.

Skillnaden var bara att det var flickans vackra ögon som expediten hade kommit ihåg osv… Låter som en skröna som florerar i olika versioner.

Zelest says:

Den första genuint skitroliga på länge. Två tummar upp =)

Wousch says:

Herrejisses…