Självförvållat

Friday, 5 June, 2009 - 
Taggar:

En äldre dam till min kollega:

– Nu borde jag få rabatt för jag har tagit den fulaste potatisen.

Kollegan svarar:

– Men det var väl självförvållat.

Den äldre damen blir väldigt tyst.

/Sofie

Det tar på krafterna att vara trevlig

Wednesday, 22 October, 2008 - 
Taggar:

I kassan när en halvdöv pensionär handlar:

Jag: Va det bra så?
Kund: Hur mycket sa du?
Jag (tänker att det är nog ingen idé, så jag halvskriker priset denna gång): 144,50!
Kund: Det sa du ju inte första gången, du sa ju 122!
Jag: NEJ, JAG UNDRADE OM DET VAR BRA SÅ!
Kund: VA SA DU?!
Jag: Gahh.

Kollegan i kassan mittemot kan inte hålla sig för skratt, och inte heller de andra kunderna efter mitt vrålande.

Mycket väsen för en stol

Monday, 28 July, 2008 - 
Taggar:

Jobbade sent en natt för några år sedan på stattshotellet i stan. Hela hotellet var fullt och det fanns massor att göra. Resturangen var fullsatt, festvåningen fullsatt och varenda hotellrum bokat. Vi i serveringen fick springa arslet av oss för att hinna med alla bord.

När jag var i full färd med att duka av åt ett yngre par blir jag tillkallad av en äldre dam.

– Ursäkta, jag vet att du har mycket att göra, men det är några som har tagit vårat bord, kan du hjälpa oss?

Den äldre damen satt vid ett av mina bord och jag hade serverat henne och hennes man hela kvällen. Ett mycket trevligt par som firade 50-årsjubileum. Trevliga och pratsamma, sådant är mycket tacksamt under stressiga kvällar.

När jag lyckats ta mig fram till det äldre parets bord satt där mycket riktigt en fet kvinna i 40-årsåldern. Hon rökte och var uppe i en livlig diskussion med sitt sällskap, en lika fet man i samma ålder. Jag ursäktade trevligt och förklarade att de satt vid ett reserverat bord.

– Jaha? Och vad ska jag göra åt det?, fnyste den feta kärringen och gav mig en iskall blick.
– Ni kan tyvärr inte sitta kvar här, förklarade jag igen, bordet är reserverat åt ett annat par.

Kvinnan fnyste igen och tog ett hårt bloss från cigaretten innan hon fortsatte:

– Vart fan ska jag sitta då?
– Jag föreslår att du söker dig en trappa upp till festvåningen, vi har tyvärr inga lediga bort här just nu. Hon glodde på mig med sina elaka ögon och skakade i huvudet så att fettet under hakan dallrade, nästan hypnotiserande.
– Men om jag vill sitta här då?, grymtade hon.
– Då måste jag tyvärr tillkalla hovmästaren så ni får göra upp om det. Detta bord är reserverat och ni får tyvärr inte sitta kvar.

Kvinnan skrattade åt mig och jag höll på att tappa humöret ordentligt. Jag vände irriterat på klacken och förklarade situationen för hovmästaren som följde med bort till bordet. Han förklarade återigen för kärringen att hon inte får sitta kvar.

Hovmästaren bad mig att hämta vakterna. Då reste sig kvinnan äntligen upp, utan ett ljud och tog tag om stolsryggen. Hon slungade den rakt över bordet och träffade mig i ryggen.

– TA DEN FÖRBANNADE STOLEN DÅ, UNGJÄVEL!

Nästa arbetspass jag hade kom det äldre paret tillbaka med blommor åt mig och ursäktade så mycket för incidenten med kvinnan och stolen.