Godisgalningen

måndag, 29 mars, 2010 - 
Taggar:

En kväll ringer en man till butiken jag jobbar i. Jag svarar som vanligt med butikens namn och frågar sedan vad jag kan hjälpa till med…

Kunden: De där fyrkantiga sockerbitarna!!
Jag: Eh… ja… Hur menar du nu?
Kunden: De där fyrkantiga sockerbitarna! Gå till dem, du!
Jag: Hur menar du då, vilka sockerbitar?
Kunden: De finns ju där! Mitt emot kassan!!
Jag: Stod de på någon gavel eller så? (tittar frenetiskt omkring mig)
Kunden: De finns ju där! Bland det andra godiset! Mitt emot kassan!

Efter mycket om och med kommer jag fram till att kunden menar de fyrkantiga sockerbitarna som finns som lösgodis mitt emot kassan. Jag går fram till lösgodiset.

Jag: Ja, nu står jag här vid sockerbitarna. Vad hade du för funderingar?
Kunden: Du måste ju FÖR FAN ta bort dem! De smälter ju FÖR I HELVETE inte i munnen!
Jag:  Jaha.. eh…

Jag kikar lite i behållaren där de ligger. Det finns ett sjok som sitter ihop.  Jag gräver lite i behållaren med godisskopan och där finns det mer – alla är som de ska vara.

Jag: Det fanns ju några som var tråkiga ser jag, men det fanns mer i behållaren som är fluffiga och fina.
Kunden: Vad är det du säger?! Det var ju FÖR FAN tomt när jag var dit och handlade!
Jag: Det fanns mer i behållaren som var fina och…
Kunden: Vilken JÄVLA behållare?!

Jag försöker förklara lite snabbt hur godispåfyllning fungerar, men kunden verkar inte lyssna utan återgår till sitt skrikande. 

Kunden: Men du måste ju FÖR FAN ta bort dem så att ingen blir så JÄVLA besviken som jag blev!

Efter ett tag märker jag att vi inte kommer någonstans, så jag byter strategi…

Jag: Men… om du är missnöjd med ditt godis så ser vi gärna att du kommer in och byter det.
Kunden: Men hör du inte vad jag säger?! Du måste ju FÖR I HELVETE ta bort det! Det är ju stenhårt och folk kan bli JÄVLIGT besvikna!
Jag: Som sagt, du får JÄTTEGÄRNA komma in och byta!
Kunden: Det ska jag TA MIG FAN ta och göra!

Hur reagerar han på restskatten?

fredag, 12 februari, 2010 - 
Taggar:

Det flesta av våra bidrag är inskickade av människor som jobbar med service. Men ibland kan man ju även som kund få betrakta hur andra kunder kan bete sig bra underligt…

En man, 50+, är sen med en hyrfilm. Kassörskan upplyser om att det är en restavgift på 20 kronor, då filmen är sen med ett dygn. Mannen blir, minst sagt, upprörd och hävdar att det inte finns någon sådan information vid uthyrningsautomaterna. Kassörskan påpekar att det gör faktiskt det, varpå mannen tar och knäcker sitt medlemskort på plats och räcker över det.

– Ta det här, för det kommer jag ALDRIG att behöva igen!

Detta följs av en dramatisk utstormning ur butiken – utan någon av varorna han skulle handla.

Norsk gourmetmatlagning

måndag, 8 februari, 2010 - 
Taggar:

På tidigt 80-tal jobbade jag på en restaurang där en av specialitéerna var täljstensbiff. Gästerna fick in en het täljsten på bordet som de stekte köttet på själva, med olika tillbehör. Det var en rätt som måste förbeställas. En dag kom det in ett par från Norge och de beställde just täljstensbiff…

Jag: Tyvärr så måste täljstenen förbeställas minst 3 timmar i förväg. Vi behöver värma den i ugn i minst 3 timmar för att den ska nå rätt temperatur…

Gästerna blev mycket upprörda och krävde att de skulle bli serverade just täljstensbiff.

Kunderna: Har dere int mikro?!

Paret reste sig mycket surt från bordet och lämnade restaurangen. Dagen efter kunde man läsa i lokaltidningen om hur ett norskt par på besök i staden hade irrat fel med sin bil och hamnat på gångbron till Frösön och fastnat med bilen under en viadukt vid infarten på Frösön. Jag misstänker starkt att det var samma par…

/Dan

Don efter person

måndag, 1 februari, 2010 - 
Taggar:

Ett pensionärspar kom till kassan för att betala sina varor. Det var en liten inhandling, ett par portionsförpackade kattmatspåsar samt en Pigall. Den äldre mannen kommenterar när jag tar tag i chokladbiten;
-Det är till mig!
Jag drar in chokladen i kassan och fortsätter med kattmaten. Mannen utbrister då;
-Och det där är till frugan!

Det var bara så oväntat att jag var tvungen att skratta, samtidigt som jag förläget sneglade mot kvinnan som, trots kommentaren, höll en god min.