Dumheten ligger i betraktarens ögon

Friday, 20 August, 2010 - 
Taggar:

Jobbade som spårvagnsförare i Gbg några år. En historia här påminde mig om följande:

Jag hade kommit fram till Östra Sjukhuset och gått av vagnen för att skylta om. Det står en vagn framför mig som inväntar avgångstiden. En ung tjej kommer fram till mig och frågar: “Vilken av vagnarna går först?”

Jag jobbade också på Västtrafiks telefonupplysning. Där fick man så många skumma samtal att man skulle kunna skriva en hel bok! Ett par stycken minns man fortfarande…

Det ringde en tant och ville veta när planet gick från Landvetter till London. Jag påpekade att detta var Västtrafik, vi svarar bara på trafikfrågor INOM Västra Götaland.
Tanten: Ja men Landvetter ligger väl i Västra Götaland.
Jag: Ja men det gör inte London.
Tanten: Jag trodde det här var personlig service…

En gång ringde en ung tjej:
Tjejen: Går det en buss kvart över tio?
Jag: Eh jaa…
Tjejen: OK tack och hej.

En medelålders-äldre man:

“Jo jag undrar om hållplatsen X, jag vet att den ligger vid den där mjölkpallen när jag ska gå av, men var finns hållplatsen när jag ska gå på?”

Tjej: När går det en 4a från Domkyrkan mellan 9 och 10 på morgonen?
Jag: 9.03 och var 10e minut efter det.
Tjej: När går nästa då?
Jag: Eh… 10 minuter senare.
Tjej: Ja hur dags är det då?
Jag: 9.13…
Tjej: Och när går nästa?
Så höll det på fram till 9.53…

/Mattias

Kafka hade inte heller så roligt

Wednesday, 18 August, 2010 - 
Taggar:

Jag jobbar på en företagskundtjänst hos en mobiloperatör sedan några år tillbaka. Till mig ringer våra företagskunder som har frågor om sina fakturor eller några ändringar gällande deras telefonabonnemang.

För ett tag sen så ringde en lärare från ett välkänt universitet in till mig och ville ändra faktureringsadress. Jag förklarade för honom att han inte hade behörighet att utföra denna ändringen och att han skulle be sin chef kontakta oss för att ända adressen.

Kunden blev irriterad och började skrika om att han är professor i det ämnet och har en magister i ett annat. Jag berättade lugnt och stillsamt för honom att jag kan maila ut en fullmaktsblankett till honom om han vill så att han och hans chef kan fylla i så att han kan göra såna här ändringar i framtiden. Och det var när jag sa detta som kunden blev totalt rosenrasande och började skrika om att han inte ville hålla på med några pappersarbeten för att byta faktureringsadressen.

Kund: Vet du vad jag känner mig just nu som?
Jag: (Tyst någon sekund)Nä?
Kund: Jag känner mig som KAFKA!
Kund: VET DU VEM KAFKA ÄR?
Jag: Jo, jag känner till honom, föddes i Prag.
Kund: Då vet du EXAKT HUR JAG KÄNNER MIG!

Jag tänker efter en sekund och kommer på ett bra svar och känner att jag måste bara säga det, man får bara en sån här chans i livet.

Jag: En skalbagge?
Kund: Va? (med lugn röst)
Jag: Ja en skalbagge.
Kund: NEJ FÖR FAN! JAG SYFTAR PÅ HANS BOK PROCESSEN!
Jag: Jaha…Tänkte inte på den. Är den bra? Har inte läst den än.
Kund: VA? JO DEN ÄR BRA! MEN DET HJÄLPER INTE MIG ATT BYTA ADRESS.
Jag: Som sagt jag kan maila dig en fullmaktbla…
Kund: JAG SKITER I DEN BLANKETTEN.
Jag: Okej.

Jag hör hur kunden letar efter knappen för att lägga på samtalet och hör att han samtidigt mumlar, “skalbagge, va fan.”

/Jonas

Det man inte har i kudden får man ha i huvudet

Monday, 16 August, 2010 - 
Taggar:

Jag till kund: Behöver ni hjälp med något?
Kunden: Ja jag letar efter runda innerkuddar.
Jag: Tyvärr har vi inte det, vi har bara fyrkantiga 50×50. Du får sy en egen innerkudde och köpa stoppning till kudden.
Kunden: Ja vad smart! Har ni sån där stoppning?
Jag: Nej, tyvärr har vi ju inte det heller.
Kunden: Men vart kan man köpa det då?
Jag: Ja du, ingen aning vart du kan hitta det faktiskt.
Kunden: Va!? Men det borde väl DU veta som jobbar på IKEA!
Jag: Jaa, nä, men det vet jag faktiskt inte…
Kunden: Men herregud, dom måste ju UTBILDA personalen!

Tilltalande attribut

Friday, 6 August, 2010 - 
Taggar:

Jag jobbade tidigare på Ica Maxi och där har de ett ställe där man fick lämna in barnen om man inte vill ha med dem i butiken medan man handlar. Jag fick jobba där ganska ofta och det var inga större problem för mig eftersom jag tycker om barn. Det enda problemet ibland var att de var lite för ärliga och öppna.

En flicka 4-år kommer fram till mig och ska “skryta” lite.
-Alltså vet du vad min pappa han har så stor snopp att den går hela vägen upp till taket.

En pojke 5-år som står bredvid ser lite bekymrad ut.
-Jaha men vet du vad! Min mamma hon har jättehårig mus!
Pojken ser mycket stolt ut.

/Kuttersmycke