Hålla masken

Wednesday, 4 August, 2010 - 
Taggar:

Jag jobbar på en camping, och fick en dag höra en historia som min kollega hade varit med om. Hon satt i telefon den här dagen, och bokade in gäster som ville campa samt svarade på alla möjliga frågor som campinggästerna hade. En man som ringde tog nog ändå priset. Min kollega presenterade sig som vanligt med företagets namn samt hennes eget, varpå det första mannen säger är:

– Säljer ni mask?!

Min kollega blir en aning förvånad, men som den trevliga och serviceinriktade människa hon är svarar hon vänligt…

– Nej tyvärr, vi säljer inte mask.
– Nähä…!

En stunds tystnad….

– …Men vi har en hel del fina jordhögar här omkring runt campingområdet, så jag tror säkert att du kan gräva upp en om du har en spade…
– Säljer ni spadar?!
– Nej tyvärr gör vi inte det. Men det ligger ett köpcentrum bara några kilometer här ifrån, och jag tror säkert att du kan köpa en spade där för en femtiolapp eller så.
– Jaha…Var då?
– Ja, på BauHaus t.ex. Eller Jula.
– Jaha okej va bra. Tack så mycket.

Vi fick oss alla ett gott skratt. Om det bara vara någon som busringde eller om det helt enkelt var en ärlig undran vet vi inte. Men kul var det!

Genomskinliga krav

Friday, 2 July, 2010 - 
Taggar:

Vi hade vid ett tillfälle för ett tag sedan kampanj på fönster. En medelålders dam hade sett våra annonser och bestämt sig för att hon skulle passa på när det var lite billigare.

Damen: Ja, ni har specialpris på fönster läste jag.
Jag: Javisst, det stämmer bra. Vad är det för fönster du är på jakt efter?
Damen: Jaaaa, ett vanligt. Vad kostar det?
Jag: Ja, jag behöver ju vet lite mer för att kunna ge dig ett pris. Vad skall det vara för storlek, och vad skall det vara för färg på karmen, skall det vara fast eller öppningsbart?
Damen: Jamen, det är till ett egnahemshus, så sådana skall det vara.
Jag: Nu är det ju så att det finns väldigt mycket olika storlekar, former och färger i som standardsortiment idag så jag måste nog få lite mer information från dig om jag skall kunna hjälpa till.
Damen (nu irriterad): Skall det vara så svårt, jag ska ha fönster till mitt hus!
Jag: Jamen skall vi komma ut och hjälpa till med mätningen då? Då har vi en början där, så kan vi diskutera karmfärg och tillval sen efter det, och så ger jag dig ett pris när vi fått det gjort..?
Damen: Ja, här kan man ju inte handla. Undra på att ni inte säljer något till normalpris och måste ha kampanj när ni inte vet vad ett fönster kostar!
Jag: Vi har nog prislistor och kan ge pris direkt, men jag behöver som sagt lite mer information för att kunna ge en en prisbild. Men ett fönster 10×12 ÖK med vit karm och öppningsbart kan kosta t.ex. xxx euro.
Damen (med väldigt hög röst): MEN JAG SKALL HA ETT VANLIGT FÖNSTER! Nu åker jag till er konkurrent, där vet de nog vad jag vill ha.

Ja, vad skall man säga? Det är inte lätt att hjälpa till när kunden inte kan berätta vad de vill ha…

/Daniel

Nuförtiden ska man alltid vara tillgänglig

Wednesday, 30 June, 2010 - 
Taggar:

Jag jobbar i en heminredningsbutik med bl a möbler där vi är 2-3 st som jobbar varje dag. En dag kommer det in en man i 30-årsåldern, som verkar lite besvärad.

Kunden: Jag ringde förut men det var ingen som svarade.
Jag: Jaha, vad tråkigt. Men när man är upptagen i butiken med kunder så får tyvärr telefonen vänta.
Kunden: Men nu är det ju inga kunder.
Jag: Kanske inte men det går ju i vågor det där.
Kunden: Tycker i alla fall att ni kunde ha svarat.
Jag: Ja, som sagt….Är man upptagen med en kund så kan man ju inte stå och prata i telefon…
Kunden (muttrandes): Men ni kan ju ha sånadär headsets på er.

Jag tänkte svara på hans kommentar men bestämde mig rätt snabbt för att ge upp och bet ihop istället. Mumlade bara ett  “mmm..”. Även om man har ett headset så kan man väl inte prata med två personer samtidigt!?

/Tord

Damen och skorna

Friday, 4 June, 2010 - 
Taggar:

En mycket tom vardagsmorgon utan en enda vara såld fixar vi anställda till i butiken. Det har nämligen just gått ut ett annonsblad med posten. Då ringer telefonen. I telefonen är en äldre dam med darrig röst.

Damen: Vad betyder “fitness”? (överdrivet försvenskat)
Jag ger henne en lång förklaring.
Damen: Jahapp, tack.

Fem minuter senare ringer hon igen.

Damen: Vad betyder “running”? (återigen försvenskat)
Jag: Det är löpning på engelska.
Damen: Vad är löpning?
Jag: När man tränar genom att springa eller jogga.

Damen tackar för sig. Ytterligare fem minuter går, och hon ringer igen.

Damen: Ni har skickat ut en annons.
Jag: Jaa…
Damen: I den finns en sko som heter “Ecco Regents park”
Jag: Mm, okej.
Damen: Jag undrar vilka storlekar ni har i den…

Jag svarar att jag är tveksam om vi har den skon, men blir då avbruten av damen som skriker “Va?! Har ni inte den?!” Jag försöker lugna ner henne och går och ser efter på lagret.

Jag: Tyvärr så har inte vi den skon.
Damen: VA?! Men ni har ju skickat ut annons på den!
Jag: Fast det är inte vi som butik som skickat ut den, det är huvudkontoret.
Damen: Men jag har kommit till intersport?
Jag: Jaa…
Damen: Men då har ni ju skickat ut den.
Jag: Nej, inte vi… centralen
Damen (skriker): Men ni är ju Intersport! Varför har ni annonserat något ni inte har?! ETT JÄVLA RÖVERI ÄR VAD DET ÄR!
Jag: Men vi är en väldigt liten butik och kan inte ha allt…
Damen: MEN NI HAR JUH SKICKAT UT ANNONS!!!

Jag försöker förklara hur det ligger till, men damen fortsätter bara att skrika om vilket “jävla röveri” det är att vi inte har de skorna hon vill ha. Då kommer min arbetskollega som tydligen pratat med henne många gånger tidigare och börjar asgarva åt mig… Jag kan då inte hålla mig för skratt så jag viker mig av skratt och det märks självklart genom telefonen… Behöver jag säga att utskällningen fortsatte väldigt länge tills jag la på utan att säga något?

/Snowfreak