Framför mig i kassan på Konsum står en mamma med en unge som vrålar efter glass och när mamman väl ger med sig så har hon redan betalat för sina varor.

Jag och fem andra låter barnet, som slutade gråta omedelbart efter det positiva utfallet, gå före i kön. Ungen tackar inte för detta och tackar inte heller mamman för sin glass.

På vägen ut ur affären slinker jag emellan ungen och mamman. Jag får en redig utskällning av mamman för att jag inte tackade barnet för att han höll upp dörren åt mig.

/Åsa