Roligaste tweetsenJag jobbar i en affär där vi bland annat säljer möbler. Det kommer in en gammal farbror och ber att få hjälp av fröken, dvs jag.
Vi går bort till hyllorna där vi har våra skumgummimadrasser och bäddmadrasser..
Han tittar lite bekymmersamt på hyllorna och frågar: Är det här de enda våningssängarna ni har?
Jag förklarade att det var våra butiksinventarier och gick och visade honom våra riktiga våningsängar istället…
/Annika
I slutet av förra seklet arbetade jag extra som kontantupptagare på auktion. Det finns ett tillfälle jag minns extra tydligt. Auktionsutroparen slog som vanligt och jag gick fram och tog varan för vidare befordran till kunden som satt ute i den församlade massan. Kunden hade dock inte varit helt hörsam i hur budgivningen hade gått, så första frågan jag fick var:
“Hur mycket kostade det?”
Nu minns jag inte idag det exakta beloppet men jag vill minnas att det nog var något mellan 500 och 700 kronor, och givetvis sa jag vad utropet landade på.
“Det var dyrt!”, svarade kunden.
Jag tappade hakan en aning och bland alla elaka svar som for genom huvudet lyckades jag plocka det minst elaka och mest diplomatiska och sa något om att det är så det kan gå på auktion.
Hon betalade iallafall. Men jag tycker än idag att det var lite överflödigt att gnälla på prissättningen på en plats där man själv sätter priset på det man köper.
