Jag jobbar på en bensinstation, och då får man stå ut med mycket. Jag svarade i telefonen en dag och kände igen en av våra stammisar i andra änden:
K: Jag var inne för ett par timmar sen och köpte en påse potatis.
J: Ja, det kommer jag ihåg.
K: (Väldigt upprörd) Nu skulle jag fixa till maten och ser att det är några trådar på potatisen!
J: Det är nog lite groddar bara. Det är inget farligt, bara att skala bort!
K: Men så ska det väl inte vara?!
J: Men… det är absolut inte farligt. Det kan bli så ibland, men om du vill kan du ju komma ner och byta din påse.
K: Jag har sex mil in till stan, så det går inte! Och jag är hungrig nu!
J: Jaja, okej. Vad vill du att jag ska göra då?
K: (tyst en liten stund) Du får köra hit en ny påse, och kolla innan så det inte växer trådar på den!
J: Tyvärr kan jag inte lämna butiken och köra 6 mil för att byta en påse potatis det inte är något fel på.
K: Jag blir vansinning! Ingen service till era stamkunder alltså?
J: Tyvärr… ta med dig potatisen när du kommer nästa gång så kan du få pengarna tillbaka.
…innan jag talat färdigt hade jag fått luren i örat.
Hon kom tillbaka ett par dagar senare, men sa inte ett knyst om potatisen.
