Många festliga kunder har jag haft genom åren, men den här tar nog priset. Fotoquick i Skärholmen låg vid den här tiden mitt i gången i köpcentrat i en separat liten walk-through-hytt. Man kunde gå in, lämna in en film, titta på en kamera, men större delen av ytan togs upp av kassa och fotolabb.

En tant i sjuttioårsåldern kom in och frågade min kollega någonting:

Kollegan: Va?
Kunden: Jag skulle bara vilja ha något att tugga på…
Kollegan: Men det här är en fotoaffär.
Kunden: Ja, men bara något litet, en räka eller något…
Kollegan (småskrattandes): Nja, jag vet inte. Men prova fiskhandlaren därborta.

Han pekar utåt i köpcentrat och påvisar återigen att det är en fotoaffär hon kommit in i och pekar lite menande på kamerorna. Kunden går halvt motvilligt ut och är inte lite förnärmad över att vi inte vill servera henne något.

När jag förr i tiden jobbade i fotobutik kom en dag en medelålders man in och var mycket upprörd. Han berättade att den sista bilden på rullen inte var tagen då han skulle lämna in den, så han hade bett någon av oss i personalen att fota honom i butiken. När han sen hade hämtat ut sina framkallade bilder och tittat på dem hemma upptäckte han att någon hade SKRIVIT på bilden. Budskapet på bilden löd “Får man verkligen se ut hur som helst?” eller nåt sånt…

Bilden hade han inte med sig, men vi i personalen var förbryllade, något sådant skulle vi ju aldrig göra. Vi försökte fråga ut honom hur texten såg ut, men utan att riktigt få ett vettigt svar. Han var mycket upprörd över att vi uppenbarligen tyckte att han var så ful och hånat honom, så vi bad honom istället att komma tillbaka så att vi kunde få titta på bilden och reda ut problemet.

En stund efter att han gått går det upp ett ljus för min chef.

Kunden har blivit fotad mot vår reklam för passfoton i fönstret, med en stor vit (icke handskriven) text som lyder “Hur får man se ut egentligen?” följt av en mängd tokiga bilder och ordet PASSFOTO över i princip hela alltet.

Möjligtvis upptäckte även kunden detta, för han kom aldrig tillbaka.