Den där Camilla, alltså!

Friday, 18 June, 2010 - 
Taggar:

Jag jobbade i receptionen på Stadshotellet i Växjö. I samma byggnad som hotellet finns även en nattklubb. Just denna lördagkväll var mycket folk ute och kön till nattklubben var ganska lång. Då ringer telefonen i hotellreceptionen och när jag svarar visar det sig att en mycket upprörd kille som pratar väldigt bred småländska är i andra ändan:

Killen: Du, jag kommer inte in på Nattklubben.
Jag: Nähä?
Killen: Men jag ringde innan och då lovade din kollega Camilla att skriva upp mig på gästlistan,
Jag: Det finns ingen Camilla som jobbar här så då har du nog hört fel.
Killen: NEJ det har jag INTE. Camilla lovade att jag ska få komma in på Nattklubben.
Jag: Men tyvärr finns det ingen Camilla här på hotellet, kanske på Nattklubben, men jag känner inte alla som jobbar där så jag vet inte vad de heter.
Killen (ropar, halvt desperat): Fan vad du ljuger!!
Jag: Nej, jag ljuger inte. Det finns ingen som heter Camilla som jobbar i hotellets reception.
Killen: Men vad fan, Nattklubben och hotellet är ju sak samma!
Jag: Nej, det är två helt olika verksamheter. Ett hotell och en nattklubb.
Killen: Men ni ligger ju för fan i samma hus!

Nu har jag börjat tröttna rejält på människan och börjar känna mig lite småsarkastisk.

Jag: Du, Swedbank och Pizzerian ligger också i samma hus, men du kan ändå inte köpa en kebabrulle på Swedbank.
Killen: Du, passa dig. Jag har åkt från Ljungby för att gå på nattklubben och nu säger vaktjäveln att jag inte får komma in.
Jag: Ja, men det är kö och det gäller alla.
Killen: Du, jag har åkt från Ljungby och…
Jag: Ojojojoj… Ända från Ljungby. Kom du i limousin?

Killen säger att jag ska dra dit där det är lite varmare och att han ska prata med min chef på måndag. Sen lägger han luren i örat på mig..

Men där borta finns det surbröd…

Friday, 26 February, 2010 - 
Taggar:

En medelålders dam, förmodligen en dansk, kommer fram till mig mitt i morgonstressen och frågar argt om vi inte har “någe brö?”

Jag:
Jodå, svarar jag hurtigt. Här har vi bröd!
Jag pekar på de tre stora korgarna som är fyllda med olika sorters frallor.

Damen (mycket argt): Nej, jag mener om ni har någe BRÖ!
Jag (tveksamt): Jaa…här har vi br..
Damen: NEJ JAG MENER BRRÖÖ!!

Damen gör en ilsken immitation av hur man skär en skiva av en limpa.
Jag: Jaha…Nej limporna är tyvärr slut för idag…

Damen plockar ilsket muttrande åt sig en fralla.

Den sura hotellgästen och hennes stackars man

Monday, 4 January, 2010 - 
Taggar:

Jag jobbade på ett hotell mitt i centrum. Incheckningen var som på de flesta hotell från klockan 14, vilket tydligt framgick på alla bekräftelser och informationer. Den här händelsen utspelade sig en lördagsförmiddag strax innan halv tio då en äldre man och kvinna kom fram till mig i receptionen.

Damen: Hej, vi vill checka in!
Jag: Ja, tyvärr har vi inga rum lediga såhär tidigt.
Damen: Vaddå inga lediga rum? Vi har ju faktiskt bokat!
Jag: Ja, jag ser att ni har bokat. Men incheck är inte förrän efter klockan 14. Gästerna som åker idag har rätt att ha sina rum fram till klockan 12.
Damen: Men varför får vi inte checka in förrän kl. 14 om utcheck är kl. 12?
Jag: Ja vi måste ju hinna städa rummen…
Damen (mycket upprörd): Det här tycker jag är urusel service!!

Under tiden står mannen, som förmodligen är damens make, och ser otroligt besvärad ut. Han skämms mycket tydligt över kvinnans uppträdande, men vågar inte säga något.

Jag: Tyvärr är det inget jag kan göra just nu. Men om ni vill kan ställa ert bagage här och kanske ta en sväng på stan eller sitta ner i lobbyn så lovar jag att ni ska få ett rum så fort det finns ett ledigt.
Damen: Nej, nu tycker jag att du ska ringa upp till en gäst och be dem checka ut så vi kan få vårat rum NU!!

Jag förklarade att jag givetvis inte kunde göra så. Jag förklarade igen att gästerna  ju har rätt att ha rummet fram till klockan 12, och att det är därför som incheckningen är först från klockan 14. Detta stod klart och tydligt på hennes bekräftelse hon hade med sig. Damen kunde ändå inte acceptera detta, att hon skulle få vänta så länge. Jag förklarade att vi säkert skulle ha ett rum tidigare än kl. 14, då många checkade ut tidigare, men jag betonade att jag inte visste när rummet skulle bli ledigt. Damen gav mig en sur blick och drog till slut med sig sin man bort till lobbyn, medans mannen log så ursäktande han kunde.

Ungefär 30 minuter senare hade jag ett ledigt rum till dem, så jag gick glatt bort till lobbyn. Nu skulle paret få checka in mycket tidigare än vanligt.

Jag: Nu har jag ett ledigt rum och ni kan få checka in!
Damen: Ja det var ju verkligen på tiden!!

Jag ger damen hennes nycklar och paret ska preci gå upp till rummet då hon vänder sig till mig och säger:
– Du förresten, kan vi få sen utcheck imorgon. Vi skulle behöva rummet fram till klockan 14.

Behöver jag ens tillägga att denna dam hade hade ungefär 10 klagomål på rummet – det var för lite kuddar, för lyhört osv. Dagen efter när de checkade ut smög mannen till mig 200 kr i dricks när damen gick till bilen. Stackars han…

Kärt barn har många namn

Wednesday, 1 July, 2009 - 
Taggar:

Jag står i receptionen när en medelålders man kommer in utifrån, han går fram till mig och frågar var Stadshuset ligger någonstans.

Hotellet ligger en bit utanför centrala Uppsala så jag börjar naturligtvis förklara för mannen hur han ska ta sig ner till centrum och till Stadshuset, han avbryter mig och säger väldigt nedlåtande:

– Lilla vän, spela inte dum. Jag menade toaletten!

/Liselotte