Rosa är rosa är rosa

Wednesday, 23 June, 2010 - 
Taggar:

Jag jobbar i en butik som säljer smycken och accessoarer.

En äldre dam kommer in, tittar sig omkring i den lilla butiken, och säger: jag kommer tillbaka en annan gång.
Jag svarar: Du är välkommen!
Damen: Du förstår, jag var på Gudrun och skulle handla enligt katalog men mina färger stämde inte.
Jag: Okej?
Damen: Ingenting stämde. Det rosa var inte rosa. Jag är alldeles utmattad.
Jag: Ja, så kan det gå.
Damen: Ja, så kan det gå. Jag kommer in en annan dag. Måste vila lite. Ni har jättefint här. Så mycket färger. Har ni något i rosa?


Jag går fram för att visa.
Damen springer ut genom dörren. Hon kom tyvärr aldrig tillbaka
.

/Molly

Att hålla huvudet kallt

Wednesday, 10 February, 2010 - 
Taggar:

En smått irriterad tant kommer in i butiken. Hon tittar runt i butiken och kommer sedan fram till mig i kassan.

– Jag vill ha tillbaka pengarna för mössan jag köpt här!

Detta är ju förstås inget problem. Men…var finns kvittot? Och ännu värre, var är mössan? Är det något fel på den?

Nej, den borde vara hel. Men jag är inte helt säker för jag har tappat den och nu vill jag ha tillbaka pengarna för den går ju inte att använda!

Med en lugn stämma lyckas jag förklara för henne att jag inte kan ge henne pengar utan att få tillbaka en vara. Jag vet inte om hon var med på resonemanget, men hon höll sig lugn och lämnade butiken…

/shabnam

Säsongsbetonat

Wednesday, 3 February, 2010 - 
Taggar:

Det här hände på 60-talet när jag gick runt i en klädbutik för att titta efter mammakläder. Jag gick runt i hela butiken, men kunde inte hitta några. Till slut gick jag fram till kassan och frågade var mammakläderna hängde. Tjejen i kassan pekade på ett litet ställ en bit ifrån kassan, där det hängde 5-6 plagg.

Jag: Är det där allt ni har?
Kassörskan: Ja…?

Det blev tyst en kort stund. Tjejen i kassan tittade på mig som om jag kom från en annan planet, och fortsatte:

– Det är inte säsong!  

 
/Birgitta

Ansvaret

Friday, 24 April, 2009 - 
Taggar:

Klockan är just innan stängning på mitt förra jobb i en second hand butik och en tjej i 18-årsåldern kommer in och köper några kjolar och ser väldigt nöjd ut. Hon betalar och går ut, jag låser dörren och börjar slå ut kassan.

Det dröjer inte många minuter innan jag har en förbaskat sur kvinna i telefonen som är stormtokig över att jag låtit hennes dotter handla kläder. Dottern har faktiskt ätstörningar och har blivit lämnad ensam hemma under helgen, och nu har hon handlat upp alla sina matpengar!

Jag hade alltså bidragit till hennes ätstörning och fått henne att må så mycket sämre, hur KUNDE jag sälja kläder till henne?

Hon hann även predika om hur okänslig och dumma vi ungdomar är, berätta sin livshistoria och berätta hur hemsk dotterns ätstörning är och huuur tragiskt det var att jag sålde kläder till en ung tjej med ätstörningar.

Så kan det gå!