Jag jobbar på en McDonalds-restaurang där man får läskmuggarna i kassan och sedan fyller kunden själv på läsken i maskinerna ute i matsalen. Bredvid läskmaskinen står en ismaskin.

Jag tar betalt av en gammal man som beställde en cola utan is. Jag berättar att han själv hämtar läsken. Han nickar och går iväg. Han kommer tillbaka en minut senare väldigt irriterad och säger att han inte ville ha någon is, han visar mig muggen som är halvfull med isbitar.

Jag: Men om du inte ska ha någon is så ska du inte hålla muggen under ismaskinen.
Han: Jag tycker faktiskt att du ska lyssna bättre. Jag beställde klart och tydligt utan is.
Jag: Ja.. men! Häll ut isen och hämta ny dricka.

Han mumlar någonting och går iväg.

Jag tittar så att han ska göra rätt, ännu en gång så håller han muggen under ismaskinen.

Arg som ett bi kommer han tillbaka och börjar skälla ut mig för att han tror att jag retas med honom. Jag tar en ny mugg och går ut själv och häller i colan utan is.

Jag: Sådär.
Han: Ja äntligen, du får faktiskt lyssna bättre nästa gång.

/Amanda

Jag jobbade på Burger King på centralstationen i Stockholm för några år sen och där mötte man kunder med alla möjliga dialekter. Språkförbistringar var alltså ganska vanligt.

På den tiden fanns det en meny som hette Whopper pepper meal, vilket kunderna oftast förkortade till “Pepparmeal”. Jag hade inte reagerat nämnvärt på detta ända tills en skåning i fyrtioårsåldern försökte beställa menyn genom att säga “Ett pipparmeal tack“.

Nog för att jag var van vid att folk uttalade saker konstigt men den här gången kunde jag inte hålla mig för skratt. Som tur var hajjade han hur det lät och kunde också skratta åt det.