Vi har en regelbunden låntagare, låt oss kalla honom Börje. Börje är kan man säga, lite speciell. Inte dum men innehar tyvärr inga som helst people-skills. Han har en nasal röst, som lätt går upp i högljudd falsett om han blir uppjagad. Och uppjagad kan han bli för de mest oanade orsaker… nu är ju vi vana vid honom och bryr oss inte om hans små utbrott, men ibland kan det vara lite besvärande eftersom hans skrikande väcker en del uppmärksamhet.

Häromdagen var han inne och lånade böcker. När jag hade scannat in de två böckerna han ville låna sade han:

– Och så var det den artonde också!
– Eh, hursa?
– Den artonde! Börjes röst stegras, både i tonläge och volym.
– Den artonde vad?, undrar jag
– Mars! skriker Börje, högt och gällt.
– Vad är det med den 18 mars? frågar jag lätt desperat.
– Boken!
– Vad..? Ahaa, du har lånat en bok som går ut den artonde mars och nu vill du låna om den?
– Jaaa!, fräser Börje otåligt.
– Ok, säger jag snällt och tålmodigt. Innerst inne undrar jag hur han kan förvänta sig att vi ska vara tankeläsare varje gång?