Integritet Schmintegritet

onsdag 19 november 2008
    

Jag jobbar på en bank. En dag ringde in kvinna in och ville veta om vi hade beviljat kredit åt hennes son. På grund av säkerhetsskäl får jag inte yppa den informationen till tredje part, vilket jag förklarade för kvinnan:

– Jag vill bara veta hur lång handläggningstid ni har, svarade hon.
– Jag kan inte lämna ut den informationen till dig, jag måste prata med din son.
– Han jobbar så mycket, han har inte tid att sitta i telefon. Har ni inte koll på hur långa handläggningstider ni har?
– Jag får varken bekräfta eller förneka att din son är kund hos oss, jag måste prata med honom personligen.

Kvinnan är nu skitförbannad:

– Jag jobbar faktiskt på Försäkringskassan! Hur skulle det se ut om vi inte hade koll på våra handläggningstider!
– Jaa, du…, börjar jag och försöker kväva ett skratt.

Kvinnan lägger på luren.

Some skriver:

Det är helt rätt att varken bekräfta eller dementera om sonen är kund i banken eller om denna har ansökt om lån. Att däremot inte kunna uppge hur lång handläggningstiden för en viss typ av lån brukar vara och hänvisa till banksekretessen är bara idioti.

Broken Haiku skriver:

Cicci: Visst, men sen vill hon bara veta hur lång handläggningstid de har. Nåväl, jag jobbar inte på bank eller vet något om deras rutiner, det lät bara precis lika snävt och ovilligt som säg…Försäkringskassan ;-).

Cicci skriver:

Broken Haiku: ja iofs, men om hon först frågat efter om dom beviljat krediten åt hennes son är det väl hyfsat personspecifikt?

Broken Haiku skriver:

Iofs väldigt kul, men det är väl ändå inte personspecifikt ungefär hur lång handläggningstid en ärendetyp har, vilket det lät som vad hon var ute efter?

Lena skriver:

*skrattar* Ja, det kom ju från rätt käft. Förstår att hon lade på luren efter den kommentaren, hon kanske förstod hur dumt det lät?