
Jag står i receptionen när en medelålders man kommer in utifrån, han går fram till mig och frågar var Stadshuset ligger någonstans.
Hotellet ligger en bit utanför centrala Uppsala så jag börjar naturligtvis förklara för mannen hur han ska ta sig ner till centrum och till Stadshuset, han avbryter mig och säger väldigt nedlåtande:
– Lilla vän, spela inte dum. Jag menade toaletten!
/Liselotte
Det var inte så att han sa “Dasshuset” då och Liselotte hörde “Stadshuset”? Säger man “Dasshuset” fort kan det ju uppfattas som “Stadshuset”… tycker jag.
Smart att använda sig av en egenpåhittad omskrivning som ingen annan hört talas om..
Det finns många varianter på komentarer till det här inlägget 🙂 Två är “Som man frågar får man svar” och “Om han frågade så kan han inte ha varit i så värst akut behov av “stadshuset””
Lars: Det är ju så man VILL säga, men …
Jag hade nog inte kunnat hålla mig utan svarat ännu mer nedlåtande nåt i stil med “Men var inte så korkad och avbryt, lille vän, jag håller ju på att berätta vägen till toaletten – på stadshuset”
(underförsått “miffon som du är inte välkomna här”)
😉
Vilket pucko!! Tyckte han att Stadshuset var en rolig omskrivning av toalett eller? Som hemlighuset.
ML: Stadshuset ligger ungefär vid stationen. Stort fult hus i korsningen Kungsgatan/Vaksalagatan. Mittemot Tingsrätten.
Men gud, vilken idiot!
Hur helskotta skulle du kunna veta vad han menar? Fast det var nog en omedveten felsägning tror jag.
Förklara gärna för mig var stadshuset ligger i Uppsala. Har bott där, men har ingen aning.