![](http://skyltat.se/files/2014/08/skyltat_se_500x150px_gor_din_egen_skylt_skylto.png")
Kunden kommer till kassan med sin vara. På prislappen står det 164 kr, varan går in för 98 kr, Jag säger “det blir 98 kronor tack“.
Kunden: Nej nej, det står 164 kr på prislappen.
Jag: Ja, men den går in för 98 kr…
Kunden: Enligt köplagen måste jag betala 164 kronor. Jag har själv egen butik så jag vet hur det är.
Jag (kollar i vår katalog, för att vara säker på att varan kostar de 98 kronorna, vilket den gör och jag visar det för kunden): Du vill alltså betala 164 kronor fast den kostar 98 kronor?
Kunden: Ja.
Kunden betalar 164 kronor och ger sig iväg med sitt kvitto där det står +67% och så försvinner han med ett leende på läpparna.
Ringo har rätt, ett annonsblad eller ett pris anses jurdiskt som en “uppmaning till anbud”, det vill säga, du ser prislappen/annonsen och sedan när du säger att du vill köpa saken för det som står på prislappen eller i annonsen så gör DU ett anbud och alltså inte en accept. Förövrigt så finns det ett snyggt kryphål för kunden så han hade kommit unden med 98 kronor. Kassapersonal med flera har i de flesta fall en så kallad “ställningsfullmakt” som ger de rätt att sänka priset med maximalt en viss procent. Så hittar ni en skjorta i affären med en knapp för lite kan ni alltså pruta på, de får oftast sänka priset för defekten.
Dessutom tror jag knappast polisen eller skatteverket skulle ta till drastiska åtgärder för att någon betalade 98 kronor istället för 164:-. Plus då det faktum att jag inte kan se att det bryter mot köplagen.
En prislapp i en butik är lika lite ett anbud som ett annonsblad som du får i brevlådan, det riktas nämligen inte till dig personligen…
Ett pris i butik är ett anbud, inte ett utbud. Och det är bindande.
Dricks ju!
Jag tror att ett pris i butik är ett utbud, inte något som nödvändigtvis måste gälla. Dock så är det kanske brukligt att ha rätt pris på rätt vara i en butik.