Kvittokravet takes its toll

måndag, 11 juni, 2012 - 
Taggar:

Jag arbetar i en servicebutik där vi bland annat även säljer busskort och biljetter för Västtrafik. En dag kommer en man i 40-årsåldern in i butiken. Han skrider nervöst fram till kassan:

Kund: Kvitto…
Jag: Ursäkta?
Kund: Jag ska ha KVITTO.
Jag: Jaha, på vadå?
Kund: Den här…

Kunden drar upp ett tillknycklat engångskort för lokaltrafiken ur fickan.

Jag: Okej, har du köpt kortet här?
Kund: Näej…
Jag: Ja, jag kan tyvärr inte ge dig ett kvitto på något du inte köpt i den här butiken.
Kund: (rösten stiger en oktav): Joooo!
Jag: Nej, tyvärr.
Kund (höjer rösten ytterligare): Men det spelar ingen rooooll!
Jag: Jo, det gör det faktiskt.
Kund (vrål-snyft-tjuter för full hals): NEJ DET GÖR DET FÖR FAAAN INTE!

Kunden vänder sig om och rusar mot utgången och kastar sig mot dörren med en duns innan han fattar att den är stängd. Han sliter upp dörren, snubblar ut och springer med rasande fart därifrån.

Några dagar senare:

Jag och min kollega står vid kassan när ovan nämnda kund kommer in på nytt. Han stegar fram till kassadisken med triumferande blick och viftar med någonting han har i handen.

Kund (uppspelt): Nu ska jag ha kvitto, titta här vad det står!

Han visar fram vad som visar sig vara en tummad tidtabell för lokaltrafiken och pekar med ett darrande pekfinger på en paragraf i tabellens första del, som beskriver hur kollektivtrafiken fungerar. Där står följande:

”Kunden skall vid anmodan kunna uppvisa kvitto på kortladdning.”

Jag: Jaha, men det här betyder ju bara att du ska kunna visa upp laddningskvittot om en biljettkontrollant ber om det. Det har ingenting med kassakvittot att göra.
Kund (förtvivlad): NI SKA GE MIG KVITTO! INTE HÅLLA PÅ SÅ HÄR!

Han rycker tillbaka tidtabellen, tar sats och kastar den mot mig så hårt han kan (och missar). Sedan vänder han på klacken och stegar ut, utropandes vilda svordomar.

/Windwhistler

Prisoptimering kan kosta

onsdag, 16 februari, 2011 - 
Taggar:

Jag arbetade för en tid sen i en butik på frukt & grönt-avdelningen då jag såg hur en kund stod och skalade sina bananer (och slängde dessutom skalen på golvet) innan han lade bananerna i en påse.

Jag frågde kunden vad han höll på med. Han sade att han inte ville betala för vikten av bananskalen för det äter han ju ändå inte.

Jag sa att det naturligtvis inte funkar så och ”tänk om alla gjorde så, hur trevligt hade det varit att gå in här och handla då?

Kunden blev grinig och tyckte att jag var oförskämd. Vi stod och diskuterade en stund innan jag bad kunden stanna kvar en liten stund. Jag gick in på lagret och skrev ut en ny bananskylt där ”Skalade bananer” specificerades till 99 kr/kg.

När kunden såg skylten slängde han bananerna på mig och gick ut ur butiken.

Vad säger man?

/Bebben

Inte oftare än du och jag

måndag, 6 december, 2010 - 
Taggar:

Kunden går runt och tittar på fiskar, stannar till och frågar butiksbiträdet:

Kund: Dör de här fiskarna ofta?
Biträdet: Nää..  De dör bara en gång.

/Annette

Det ska ändå blandas i magen

måndag, 6 september, 2010 - 
Taggar:

Jag jobbar i en liten matbutik och idag när jag satt i kassan var det två kvinnor i 25-30 års-åldern som köpte en flaska vatten och en flaska med Fun Light-saft.

När dom har betalat öppnar den ena kvinnan flaskan med Fun Light och dricker ur den, men börjar spotta och fräsa och frågar: ”Vad f-n är det för rävgift ni säljer egentligen!?”

/Sissin