En ny telefon, tack.

Monday, 21 February, 2011 - 
Taggar:

En pappa glider in med sin 15-åriga dotter. Dottern har tappat sin telefon i havet när hon badade med sina kompisar. Telefonen försvann, förmodligen över till norra Danmark.

Pappa sköter snacket medans dottern står och himlar med ögonen och tuggar tuggumi. Pappan ger mig sitt personnummer så att jag kan kolla upp om abonnemanget telefonen är knuten till kan förlängas:

Pappa: Så, nu skulle vi vilja ha en ny telefon, en sån där iPhone! Det var det va?, frågar han dottern.
Dotter: Ehh ja!
Jag: Okej, men abonnemanget tecknades på 24 månader för bara 3 månader sedan, så jag kan inte förlänga det, tyvärr. Om ni verkligen vill kan vi öppna ett nytt abonnemang med en tillhörande iPhone. Är det någon annan i familjen som skulle behöva ett abonnemang men redan har en telefon?
Pappa: Nej vi behöver inget nytt abonnemang, vi behöver bara en telefon till det här abonnemanget.
Jag: Okej, men vill ni ha en iPhone utan abonnemang blir 5800kr.
Pappa: Nej men vi har ju ett abonnemang där vi betalar för en telefon. Men den är ju borta så nu behöver vi en ny, kan du fixa det?
Jag: Ja, men jag kan ju inte bara ge er en telefon, eller vad menar du?
Pappa: Vi betlar 200kr extra i månaden för en telefon. Men nu har vi ju ingen telefon. Vi måste ju få en telefon för att vi betalar 200kr i månaden.
Jag: Jo, men det var ju för den specifika telefonen ni fick när ni tecknade abonnemanget.
Pappa: Så vi ska betala 200kr i månaden för en telefon vi inte har, plus, 5800kr för en ny… hahaha, sluta nu och hämta en sån där iPhone.
Jag: Alltså, de 200kr är ju en avbetalning på telefonen. Ni betalade ju inget för den i butiken eller hur?
Pappa: Nej?
Jag: Så om du lägger ihop den totala kostnaden 200kr i månaden gånger 24 så får du 4800kr. Alltså ett subventionerat pris på 1000kr. Men det är ju för telefonen som ligger i havet!
Pappa: Ja, men vi kan ju inte betala 200kr i månaden för något som är borta. Då får du ta bort de 200 kr varje månad!
Jag: Det kan jag ju inte göra. Det är inte Telenors ansvar att se till att folk inte tappar bort eller gör sönder sina telefoner, det måste du förstå.
Pappa: Nähe, då vill jag avsluta abonnemanget. Jag tänker inte betala 200 kr för något jag inte har och sen 299 kr extra att ringa för när ni inte ger oss en ny telefon att ringa från!
Jag: I så fall får du ringa kundtjänst och be om en öppen slutfaktura, det är viktigt att du säger “öppen”. Annars stänger de bara av abonnemanget och numret försvinner, för det vill ni väl behålla?
Pappa: det kan du ge dig fan på att vi ska behålla, någonting ska vi allt lura er på.
Jag: Okej, gör så.

/Johan

Parlez-vous francaise?

Friday, 22 August, 2008 - 
Taggar:

En klasskompis skulle på åttiotalet köpa en påse chips med den den “nya” smaken. En riktig nyhet eftersom det på 80-talet var ovanligt med nya chips-smaker! Han knallade ner till lokala kiosken och i luckan talade han om vad han ville köpa:

– Jag vill ha en påse Baböö-chips, sa han.
– Ursäkta, vad sa du?
-Jag vill ha en påse BABÖÖ-chips, förtydligade han.
-Ursäkta, vad ville du ha?
-B A B Ö Ö-chips!, uttalat på bästa franska sätt.

Kioskbiträdet fattade ingenting och till sist fick han peka på rätt chipspåse. Ja, vad gör man inte för att få smaka på barbeque-chips?