Satt i kassan en vacker augustidag när en man, ca 70-80 år, kommer in och handlar lite blandade varor.

Summan slutar på 162 kr och då frågar han om det räcker att han ger mig en hundring. Jag, som hört detta “skämt” oräkneliga gånger, säger inte vad jag tänker, biter ihop, ler och säger:

– Nej tyvärr, det är prutat och klart för 162 kr.

Han börjar gräva i sin plånbok och säger:

-Du är ju helt värdelös!

Jag tappar hakan, tar emot de två hundringarna han ger mig och gör allt för att inte börja gråta. Mycket påhopp kan jag ta från kunder, men inte när de går mot personangrepp. Han säger att han har två kronor till mig och gräver i myntfacket.

När han inte hittar dom och väntar på att få alla mynt av mig istället, ger jag dom till honom med ett leende och säger:

– Du är ju helt värdelös.

Han börjar bli förbannad på min kommentar men kommer snabbt på sig och mumlar någt om att den förtjänade han… packade snabbt ihop sina varor och försvann.

Han väljer aldrig min kassa efter detta.

/annika