Detta hände mig för ca 15 år sedan när jag jobade extra på skiv-/elektronikavdelningen, men jag kommer aldrig att glömma det.
En man kom in med två batterier och säger att han behöver två nya till sin kamera. Jag plockar fram två Duracell:
Kunden: Nej, inte sådana det ska var sådana här.
Jag: Just det märket har vi inte, men det går bra med dessa.
Kund: Är du säker på det?
Jag: Ja det är samma storlek.
Kunden tittar på batterierna, vrider och vänder på dem och forsätter:
Kund: Men det här går ju inte det är ju två plusbatterier.
Jag: Va?
Kund: Men det ser du väl det står ju + på båda två, man behöver ett + och ett – för att kameran ska fungera!
Jag: Aha, men det är ju plus i ena änden och minus i andra.
Kund: Nej, det här är två +batterier, jag ser inget minus någonstans.
Jag: Alla batterier har en plussida och en minussida. Änden med den lilla knoppen är plus och den andra minus.
Kund: Du ljuger, jag ser ju att det är två plusbatterier!
Jag: Man behöver ju inte sätta ut minus om man…
Kund: Jag vill nog prata med någon annan, du är för ung för att förstå dig på det här.
Jag: Tyvärr är de andra på fika, men du måste tro mig.
Kund: När kommer de andra tillbaka?
Jag: Om så där 10 minuter.
Kund: Ja, då kommer jag också om 10 minuter så hinner jag dessutom hem och hämta min kamera så ska du få se att det inte funkar.
Jag trodde det var dolda kameran! Gubben kom tiibaka när jag var på fika. Kollegan satte i batteri till honom och sedan såg jag aldrig honom mer!