Jag står vid kassan och galgar lite kläder. Plötsligt dyker, vad jag kan tänka mig är, en mormor eller farmor upp med sitt barnbarn. Hon hälsar på mig och säger:

– Kan du larma henne här? och pekar på sitt barnbarn
– Eh, ursäkta?
– Jo, jag sa kan du larma henne? Hon rymmer så lätt och då är det ju smidigt om det piper när hon springer ut.

Efter vad jag lärt mig så har kunden alltid rätt så jag sätter ett larm i flickans jackficka. Tycker ganska länge att det hela är väldigt komiskt men inser sedan hur inskränkt hela situationen var. Måste man larma sitt barn för att man själv är så upptagen med att kolla på kläder så förstår jag faktiskt att kunden inte alltid har alla hästar i stallet, så att säga.