Det försvinner så lätt

Wednesday, 9 February, 2011 - 
Taggar:

En kvinna har en ganska välfylld vagn när hon kommer till kassan. Hon börjar lassa upp vara på vara, samtidigt som hon är extremt högljudd och pratar med ALLA.

Det visar sig att hon är en sådan kund som vill försöka plocka så många plastpåsar hon kan så obemärkt som möjligt, och gärna gömma dem så att de blir “gratis”. Jag ser dock att hon tar fyra påsar, och skrattretande nog stoppar hon in dem i armhålan, för att dölja dem på något sätt. Hon var av en lite mer satt modell, så det fungerar nästan. Jag slår in dessa fyra påsar.

Vidare babblar hon vitt och brett med mig och kunder runt omkring på sitt högljudda vis, och betalar sedan för sig.

När hon är vid slutet på bandet och ska packa står hon och ser konfunderad ut.

Kund: Men… Tog jag inte några påsar?
Jag: Jo, visst gjorde du det.
K: Var tog de vägen då? Jag hittar dem inte!
J: Ja… du har ju stoppat upp dem i armhålan.

Kunden blir pionröd och börjar prata osammanhängande (och högt) om hur pinsamt det var.

K: Jaha, (nervöst skratt). Då får du väl ta betalt för dem då kanske…
J: Japp, redan gjort! Tack å tack.

/S.

Som svenska fast inte

Wednesday, 8 September, 2010 - 
Taggar:

Jag jobbar på en matbutik och en man i 50-årsåldern vill sätta in pengar på sitt konto så han kan handla med sitt kundkort. Vi har som policy att vi alltid ska ta emot kontanterna först från kunden, alternativt göra ett uttag från dennes bankkonto innan vi gör en insättning för att undvika fel. Det är inte alltid det är så lätt att förstå:

Jag: Jajamän, har du kontanter med dig eller vill du ta ut pengar från ditt bankkonto?
Kund: Men… Jag vill ju sätta IN pengar?
J: Ja, absolut! Har du kontanter som du vill sätta in eller behöver du ta ut dem från ditt bankkonto?
K: Men, herregud! (glor på mig som jag vore dum) Jag säger ju att jag vill SÄTTA IN PENGAR!
J: Ja… men för att sätta in pengar måste du ju ha pengar att ge mig. Jag kan ju inte sätta in pengar som jag inte fått kontant eller genom ett uttag. Därför frågar jag igen; Har du kontanter i plånboken som du vill sätta in eller behöver du dra ditt bankkort först för att göra ett uttag som vi sedan sätter in på ditt kundkonto?
K: (står och funderar en stund) Men jag… (man ser hur han helst plötsligt blir med på noterna) Ah, tusan! Vad dumt av mig! Haha, jag måste ta ut pengar från mitt bankkonto, har inga kontanter!

Han gick därifrån nöjd med en korrekt insättning OCH uttag.

/

Inte alltid lätt att hänga med i postgången

Monday, 31 May, 2010 - 
Taggar:

Jag jobbar i en kundtjänst där vi ibland har att göra med äldre damer, som ofta har sanslöst dålig koll.

Jag: Välkommen till kundtjänst, jag heter X.
Tant: Haallå. Eva Margareta Svensson, Storgatan 25 i Västerås. Jag har inte fått min produkt.
Jag: Det var tråkigt att höra. Vad har du för medlemsnummer?
Tant: Medlemsnummer?
Jag: Ja, det står på tidigare fakturor samt på produkten som du brukar få.
Tant: Neej, nåt sånt har jag inte.
Jag: Vilket postnummer bor du på?
Tant: Postnummer? Jag bor i Västerås!
Jag: Ja, men vilket postnummer i Västerås?
Tant: Storgatan 25 i Västerås!
Jag: Ja, men vilket postnummer bor du på?
Tant: Nä, det vet jag inte jag har bara bott här i fem år.
Jag: Kanske du kan kolla på något annat brev?
Tant: Jaha, jaa vänta lite då.

(tanten lägger ner luren och släpar fötterna mot posthögen).

Tant: (efter mycket om och men) Jaha, nu så. 41101 är det.
Jag: Och efternamnet?
Tant: Eva Margareta Svensson.
Jag: Tack, då skickar vi produkten till dig.

/kundälskare

Ger självscanning självinsikt?

Wednesday, 28 April, 2010 - 
Taggar:

En kund kommer till kassan och har handlat med självscanningssystemet. Skärmen i utcheckningstornen blir vit, varpå meddelandet “tillkalla personal” kommer upp. Kassörskan (undertecknad) går fram för att se vad som hänt.

J: Jaha, då ska vi se… Har du handlat någon öl eller cider, kanske?
*slår in kassörskod och lösen på skärmen*
K: Nej.
J: Okej. Då kanske det är dags för en avstämning idag?
*texten avstämning dyker upp på skärmen*
J: Ja, det var det.
K: Igen? Hur ofta ska man ha sådana egentligen?!
*kund börjar bli lite uppjagad*
J: Har du nyligen börjat använda självscanning?
K: *mumlar något ohörbart*
J: …för i början kan det bli ganska täta avstämningar.

Vi går vidare till avstämningskassan, kunden hade handlat mer än vad som får plats på de bemannade kassornas diskar. Kunden börjar lägga upp sina varor på bandet, jag ber denne att dra sitt Ica-kort i läsaren.

J: Gick alla varor bra att scanna idag?
K: Nej. Dosan dog!
J: Dog dosan?
K: Ja, men sen kom den igång igen men då ledsnade jag.

En kollega som också handlat med självscanning hör det och dyker in i samtalet.

Kollega: Var någonstans hände det i butiken? Vi har haft lite problem med modemtäckningen, det vore bra att veta var det skedde någonstans.
K: Ja… jag vet inte vad jag ska svara, för nu är jag så irriterad.

*kollegan går, jag fortsätter med avstämningen*

K: Ska det alltså vara såhär mycket avstämningar? Varje gång?!
J: Det är som sagt ganska tätt i början, men det kommer att bli glesare i framtiden om det är någon tröst.
K: Ja men på XXX (annan butik i stan som också har självscanning) är det inte lika ofta!
J: Det är sant, men de har haft systemet längre så det är ju inte så konstigt.

Avstämningen är klar, kvittot kommer upp.

J: Avstämningen var korrekt. Tack så mycket!
K: Har du gått en kurs eller?!
J: En… kurs…?
K: Ja, har du gått en kurs eller?
J: Jag förstår inte riktigt vad du menar?
*kund går ner för att packa ned sina varor*
J: Ursäkta?
*kund svarar inte*

Jag går från avstämningskassan för att lossa lite scannrar till entrén. När kunden går pratar hon för sig själv med gäll, förställd röst:

K: “Avstämningen var helt korrekt. Blablabla!!!”

/Sophie