Jag jobbade bakom disk i en affär som bland annat sålde kaffe. Affären hade legat där i urminnes tider och följaktigen hade vi kunder som gått dit med sin mormor och nu kom hit med sina barnbarn.

En dag kom det som vanligt en gammal, gammal gubbe hasande fram mot disken. I sin hand höll han en liten läderbörs, typ som en liten påse för växelmynt. Han rasslade lite med den och log tandlöst mot mig. Sedan hällde han ut alla mynten på disken:

– Ah, utbrast han lättat. Det är skönt att tömma pungen ibland!

Jag visste inte vad jag skulle svara utan flinade bara lite osäkert. Antingen var han en väldigt fräck farbror eller en oskyldig gubbe utan baktankar, och jag tänkte inte förhöra mig närmare om saken.