En sommardag kommer det in två medelålders kvinnor och vill reklamera ett par jeans som de sade sig ha köpt för endast 2 veckor sedan och som redan hade gått sönder.

När det var så uppenbart att de bara ville ha pengarna tillbaka efter ett år kunde jag inte bara stå därså jag sade lugnt:

B: När köptes dessa byxor sa du?
K: För två veckor sedan.
B: I den här butiken?
K: Ja, för två veckor sedan.
B: Har du kvittot? Det underlättar för oss se exakt när de köptes och kostnaden på dem.
K: Nej jag har inte kvittot kvar. De kostade ungefär en åttahundra.

(Till saken hör att vi i vår butik inte har dyrare jeans än fyrahundranittionio kronor och den här modellen kostar bara trehundranittionio)

B: Okej, jag säger inte att ni inte har köpt de här men jag känner tyvärr inte igen modellen alls och har fått för mig att det är fjolårets modell.
K: Nej jag köpte de här för två veckor sedan (hon pekar mot en liknande, men mörkare, modell)
B: Det där är samma modell men detta är årets version och som du ser så är det annan slitning och färg. Det lättaste vore om du försökte hitta kvittot hemma så du kan få rätt summa pengar.
K: Men jag har inte det hemma och som du ser är det sömfel på den och jag är säker på att den kostade trehundranittionio.
B: Tyvärr kan jag inte ge dig pengarna tillbaka eftersom jag inte vet hur mycket du har köpt dem för, och det högsta jag kan erbjuda är fyrtionio kronor som är de lägsta priset vi har för våra jeans på rean. Men som sagt, leta upp kvittot hemma så kan vi ordna så du får rätta summan tillbaka.

Kvinnan mumlar fram något otydligt och går därifrån med sin vännina, sur för att hon inte fick som hon ville.

/Kobra